Jenny Orahim, vice ordförande i Assyriska Riksförbundet, är engagerad för mänskliga rättigheter och har inte gett upp hoppet om Assyrien.

Jenny Orahim är den assyriska tjejen från Botkyrka som beslöt att engagera sig mer för den assyriska saken efter IS:s (Islamiska Statens) härjningar förra sommaren. Idag är hon vice ordförande i Assyriska Riksförbundet.

– Jag följde med vad som hände inom den assyriska rörelsen och såg att riksförbundet var aktivt. Det var riksförbundet som syntes i media, som informerade om assyriernas sak, som drev projekt, ordnade manifestationer och andra aktioner. Nu när jag själv sitter i styrelsen inser jag hur mycket arbete som ligger bakom allt detta.

När IS förra sommaren ockuperade Nineveslätten och assyrierna där tvingades fly ordnade Assyriska riksförbundet ett krismöte. Jenny deltog och som ett resultat av mötet bildade några ungdomar en aktivistgrupp. Den har genomfört olika aktioner, etablerat kontakter till opinionsbildare och flitigt hållit framme assyriernas sak i media. Gruppen verkar fortfarande och träffas regelbundet för att genomföra aktioner och bolla idéer.

– När det sedan stod klart att det behövdes personer till riksförbundets styrelse anmälde jag mitt intresse, berättar Jenny. Valberedningen föreslog sedan att jag skulle bli vice ordförande och så blev det.

Jenny ser fram emot sitt engagemang i Assyriska Riksförbundet.

– Riksförbundet är ju den aktör som lyfter våra frågor i media. Det var det som gjorde att jag drogs till riksförbundet. Nu gäller det att fortsätta på samma väg. Att vara aktiv och verka för att få genomslag i media och bland beslutsfattare. Det är resultaten som räknas.

Vad tror du om assyriernas framtid i hemlandet?

– För att kunna fortsätta att existera i hemlandet krävs det att den assyriska försvarsstyrkan, NPU, får ett officiellt erkännande och beväpnas. Det handlar här om hjälp till självhjälp, eller rättare sagt självskydd. Assyrierna måste få hjälp att kunna skydda sig själva. Om det inte sker, då är det kört.

Jenny menar att assyrierna inte kan räkna med att andra ska kämpa för deras sak och garantera deras fortsatta existens i Assyrien. Självstyre på Nineveslätten och egna försvarsstyrkor är det enda som garantera en framtid för assyrierna. Att förlita sig på andra går inte.

Det finns många som säger att det redan är för sent, att det inte finns någon framtid för assyrierna i hemlandet. Vad säger du?

– Jag håller inte med. Vi har visserligen minskat betydligt i antal. Men i januari förra året beslöt Iraks ministerråd att Nineveslätten skulle bli en egen provins. Bara Nineveslätten befrias från IS och beslutet om en provins implementeras då finns det hopp. När ministerrådet fattade sitt beslut började vi i vår familj prata om att köpa ett hus där nere som vi kunde bo i sommartid. Beslutet tände ett hopp hos många assyrier.

Kan du tänka dig en framtid för dig själv på Nineveslätten?

– Varför inte. Men det är en senare fråga, först skulle det gälla att vistas där och känna av hur det är. Min socionomexamen är ju en svensk examen som bygger på kunskap om svensk lagstiftning. Min utbildning är därför inte helt gångbar i andra länder.

Jenny har faktiskt aldrig besökt irakiska Assyrien eller Irak, som hennes föräldrar kommer ifrån.

– Det är en stor önskan som jag har. Vi har ett så långt och rikt kulturarv. Jag älskar att gå på museer i västvärlden och ta del av det assyriska arvet. Men jag är ledsen för att jag aldrig besökt mitt hemland. Men det kommer nog.

En längre intervju med Jenny finns i pappersupplagan av Hujådå. Om du inte får den, bli medlem i en assyrisk förening så kommer den hemskickad till dig.