Integrationspolitikens övergripande mål är ett samhälle där alla har lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter, men personer som inte kommer från västländer är mer sjuka, i högre grad sysslolösa, bor sämre, är fattigare och har barn med sämre skolresultat. Det visar Integrationsverkets analys av integrationspolitikens genomslag på olika samhällsområden som idag överlämnas till regeringen.

– För att uppnå integrationspolitikens mål krävs en tydligare styrning av myndigheterna så att deras verksamhet leder till att skillnaderna inom befolkningen minskar, säger Björn Colliander, analytiker på Integrationsverket och projektledare för analysen.

Rapporten Integrationspolitikens resultat bygger på 16 statliga sektorsmyndigheters analyser och redovisningar av indikatorer inom elva samhällsområden. De elva samhällsområdena är rättsväsendet och den statliga arbetsgivarpolitiken, sysselsättning, boende, utbildning, hälsa, socialförsäkring, demokrati, kultur, diskriminering och introduktionen av nyanlända invandrare.

Inom samtliga studerade samhällsområden så ser läget sämre ut för utrikes födda personer, eller personer med utländsk bakgrund, än vad det gör för personer med svensk bakgrund. Indikatorerna visar generellt sett att personer som inte kommer från västländer är mer sjuka, i högre grad sysslolösa, bor sämre, är fattigare och har barn med sämre skolresultat. Ibland är skillnaderna inte så stora och på vissa punkter är utvecklingen positiv.

De 69 indikatorer som regeringskansliet tagit fram och myndigheterna redovisat ska spegla integrationspolitikens resultat och tillstånd, det vill säga hur läget är. Samtidigt har riksdagen fastställt 24 mål för att precisera integrationspolitiken, det vill säga hur det bör vara.

Integrationsverket menar i analysen att systemet även bör användas som ett redskap för styrning, genom att först mäta hur läget är och sedan styra vad olika myndigheter faktiskt gör i förhållande till integrationspolitiken.