En av de viktigaste dagarna att högtidlighålla för varje assyrier är Martyrernas dag den 7 augusti. Till dagen hör traditionellt tal, diktläsning och ibland även framförande av stillsam sång. Hujada.com har tagit del av Ninos Marahas tal från Storstockholmsföreningarnas högtidlighållande i Södertälje och väljer att publicera talet i dess helhet som en summering av vad dagen handlar om.

Som medlem och aktiv i Assyriska föreningen och i Assyriska ungdomsförbundet har jag deltagit i och arrangerat flera Martyrernas dag. Ända sedan barnsben har jag varit med och högtidlighållit martyrerna denna dag. Därför känns det ärofyllt att själv stå vid talarstolen idag, som representant för Folkpartiet.

Den 7 augusti 1933 massakrerades tusentals assyrier i Simele, Irak. Orsaken var som många gånger förr i historien. Som kristen minoritet och ursprungsbefolkning var assyrier en nagel i ögat på de styrande. De behövdes tystas ner. Sedan dess har den 7 augusti kommit att bli en symbol för assyriernas kamp för överlevnad och mänskliga rättigheter i både hemländerna och diasporan.

Men det krävs av oss att inte bara hedra våra martyrer denna minnesdag. Vi hedrar dem på olika sätt varje gång vi försvarar sanningen. Den 11 mars 2010 var en sådan dag när den assyriska lobbyn – tillsammans med andra – slutligen lyckades i sina ansträngningar att få folkmordet på assyrier erkänt i Sveriges riksdag.

Det var en speciell känsla att följa debatten på plats. Dels för att riksdagen är min arbetsplats, del för att två folkpartistiska riksdagsledamöter såg till att det historiska beslutet fattades. Som många av er som närvarade där fick jag rysningar när Agneta Berliner och Gulan Avci talade sig varma för ett erkännande av Seyfo som ett folkmord på assyrier 1915.

Det är också på sin plats att lovorda Yilmaz Kerimo (S), för sitt arbete i den här frågan. Ibland är tvärpolitiska samarbeten nödvändiga för att driva igenom viktiga beslut.

Men kampen för våra martyrer är inte slut.

Varje dag skapas nya martyrer i bland assyriska flyktingar i Irak och Jordanien.

Och försöket att konfiskera klostret Mor Gabriel i sydöstra Turkiet påminner oss om att inte ens våra allra heligaste platser fredas.

Jag närvarade vid en av rättegångsförhandlingarna mot klostret i Midyat, det var farsliknande men också skrämmande. Mor Gabriel är ett kloster med 1600 år gamla anor. Det är ett centrum för assyrier, för kristna, för kristenheten. Det är en symbol för att Turkiet och Mellanöstern har kristna minoriteter och assyrisk ursprungsbefolkning. Därför är konfiskeringsförsöket av Mor Gabriel en förlängning av Seyfo och något som påminner oss om att kampen för assyriers mänskliga rättigheter måste fortsätta eftersom de ingalunda är säkrade. Eftersom Seyfo kan sägas fortgå är det för mig en viktig fråga jag kommer driva om jag blir invald i Sveriges riksdag. Jag vill att kunskap om Seyfo ska ingå i historieundervisningen i skolan eftersom det är ett av mänsklighetens största brott och ett viktigt – om än vidrigt – skeende i första världskriget.

Varje assyrisk familj har en släkting som har berättat om Seyfo. Det kollektiva traumat som assyrier bär till följd av folkmordet behöver bearbetas och förtjänar upprättelse.  Det är det vi gör här idag och det är det vi gör på årets alla andra dagar genom små och stora handlingar och aktioner. Via föreningslivet, kyrkan, våra arbeten och våra vardagsliv kan vi hedra de assyriska martyrerna och ge oss som överlevt chans att omvända det destruktiva traumat till en konstruktiv kraft.

Tack. /Ninos Maraha (fp)

FAKTA NINOS MARAHA
________________________________________________________________

Utbildad civilekonom. 
Kommunfullmäktigeledamot i Södertälje. 
Arbetar som politisk sekreterare för Folkpartiet i riksdagen. 
Kandiderar till riksdagen (nr. 31 på valsedeln), landstinget (nr. 6) och kommunfullmäktige (nr. 2). 
Läs mer på www.folkpartiet.se/maraha.