I söndags fick ett 25-tal deltagare följa Gabriel Aframs nostalgiska berättelse om de första 200 anlända assyrierna år 1967. Trots att det var i mitten på april var marken snötäckt. Okunskapen om Sverige var stor och föga anade man att här serverades sött med kött. Idag beräknas att cirka 70 000 assyrier är bosatta i Sverige. Södertälje blev huvudfästet för assyrierna i Sverige. I Södertälje räknar man med att var tionde invånare är assyrier.

Malfono Gabriel Afram var en av de första att anlända till Sverige med det andra planet från Libanon den 13 april 1967. Det var kallt och marken var fortfarande täckt av snö, de flesta hade inte kunskaper och kännedom om landet norr, i Skandinavien. Därefter placerades många av dessa på ett flyktingläger i Alvesta, hjärtat av Småland, som ligger i närheten av Växjö. Några stannade kvar där i bara ett par månader medan andra var tvungna att vara kvar längre än så. Kontrasterna var stora, vissa fastade inför påskfirandet och andra trivdes inte med kombinationen kött och sött, när köttbullar med lingonsylt serverades. Tillsammans med andra missnöjen valde assyrierna att matstrejka för att få fram sina viljor och krav. Detta uppmärksammades i media som Assyriernas demonstrationsmarsch från Alvesta till Stockholm för att göra sina röster höjda.

Så småningom flyttade de assyriska flyktingarna från lägret och placerades i olika städer, i bland annat, Göteborg, Jönköping, Örebro, Södertälje och Stockholm. När fler assyrier anlände till Sverige i början av 70-talet ville de bosätta sig i närheten av sina släktingar och därför har man en koncentration av assyrier i dessa städer. Södertälje var först med att organisera en kyrka och präst i mitten av 70-talet och även bildandet av den första assyriska föreningen 1971 ledde till att många ville bo i staden dels för att känna gemenskap med sitt eget folk och dels för kunna ha möjligheten att genomföra sina traditioner och vanor.

Gabriel Afram stannade upp några gånger för att beskriva nutida historiska händelser i detalj och fick oss att lyssna till både tal och sånger som assyrierna skapade i glädje och sorg genom åren i Sverige. Vi deltagare fick lyssna till Hanna Shabos komponerade text med musik i en hyllning till advokaten Kjell Jönsson som genom sitt arbete hjälpt cirka tvåtusen assyrier till glädjande och positiva beslut om uppehållstillstånd i landet. Vi fick också lyssna till ett inspirerande tal från år 1982 då det den första minnesdagen i Sverige för Naum Faik arrangerades.

Åter igen pratade malfono Gabriel om vad som i framtiden kommer att hålla ihop oss som folkgrupp. Han väljer att tro och se positivt på att emigrationen till Sverige och andra europeiska länder har varit bra för oss som folkgrupp. Lite löst spekulerar han också om vi hade stannat kvar i våra hemländer i mellanöstern idag så hade vi kanske fortfarande arbetat som bönder eller andra hantverksyrken eller kanske rört oss mot större städer men känt av en ständig rädsla och oro från omgivningens muslimska majoritet.

Idag har många assyrier valt att studera vidare på universitet och högskolor och jobbar på högt uppsatta poster i samhället. Många driver egna företag och har lyckats riktigt bra i det svenska samhället. Språket är vad som kan hålla ihop oss samman som ett folk och även gör oss till assyrier och det är vad malfono Gabriel Afram vill förmedla genom sina föreläsningar. Han menar att vi har integrerats på ett bra sätt i våra nya hemländer på de 40 åren som man funnits här. Det vi bör vara försiktiga med är att inte assimileras fullt ut i Sverige.

[Fotnot: Det här var den andra föreläsningen med Gabriel Afram. Nu på söndag 2 mars hålls den sista föreläsningen, Identiteten, kl. 15.00-18.00. Platsen är Blåhuset, Tenstaplan 7, Tensta. Välkomna.]