Det har varit lite för mycket snack om att Assyriskas placering i tabellen berott på undermåligt motstånd. Efter matchen mot Örgryte i Göteborg bör nog de tongångarna minska. Assyriska slog det tippade topplaget med hela 4-0 på bortaplan efter två mål och två assist av Xhevdet Llumnica.

Det finns inte mycket värre i fotbollsvärlden än en lång hemresa efter en förlust. Resorna till Göteborg har gett varierande känsloyttringar. Vem kan glömma mardrömmen mot just ÖIS 2004? Den här resan hade dock många fler likheter med vinstmatchen mot IFK Göteborg i Allsvenskan 2005. Till att börja med så var resesättet detsamma. Assyriska valde att resa med X2000 liksom även Zelge gjorde 2005. Då vann Assyriska i och för sig med ”bara” 3-0.

Efter en match där Assyriska vunnit med 4-0 är det förstås lätt att sväva iväg och tycka att allt och alla varit bra. Det var det också. Visserligen var Örgryte långt ifrån ofarliga. Tvärtom var nog hemmalaget bland det svårare motstånd som Assyriska stött på i år. ÖIS hade 7-0 i hörnor efter första halvleken till exempel. Hemmalaget hittade luckan bakom ”Alex” flertalet gånger och skapade hyfsat många halvchanser. Det säger en del om Assyriskas prestation denna dag.

Assyriska skapade tre lägen och gjorde två mål på första halvan av matchen. Dinho, som var tillbaka efter avstängning, var på härligt spelhumör och man kunde se i hans kroppsspråk hur sugen han var på att leka boll. Jag tror att motståndarnas backlinje säkerligen kommer att förföljas av mardrömmar av den evigt jagande brassen och hans lekkamrat Xhevdet Llumnica. Dinho i all ära men det var Llumnica som var namnet på allas läppar.

Två mål och två assist är en ”klart hyfsad” poängskörd på en match. Första målet kom till efter en fin rusch av Dinho, där han lurade två backar ända bort till Gamla Ullevi, och slog in bollen fint vid första stolpen. Där dök Llumnica upp och skarvade in bollen. Förutom det serverade han både Marklund till 2-0 och sen Dinho till 4-0. Däremellan hann ”Xheva” med ett nummer i världsklass. Felvänd, strax utanför straffområdet, fick han bollen av Alex. I ett enda moment tar han emot passningen med bröstet, kickar bollen med låret och vänder samtidigt som han avfyrar ett skott i nättaket. Ett mål som såklart dödar matchen med bara kvarten kvar.

Med minnet fortfarande färskt har jag många fina bilder att beskriva från matchen, men skulle då behöva flera sidor. Förutom ovannämnda situationer kan jag nämna Göran Marklunds fina vändning vid 2-0. Både målvakten och backen som skulle markera honom undrar nog fortfarande vad som hände där. Därutöver tror jag inte jag sett Dennis Östlundh göra så många glidtacklingar i en och samma match. Någonsin. Ingen tvekan om vem som var kung i mitten.

Backlinjen var bra uppenbart. Ännu en nolla för Jon Rytterbro och hans backlinje. Mittlåset med Fredrik Samuelsson och Lamin Conateh fungerade klart bättre än sist. Inte så konstigt med tanke på att dom nu har spelat ännu en match tillsammans. Conateh fick för övrigt pris som bästa spelare i Assyriska, även om jag själv tycker att Samuelsson var minst lika bra.

För övrigt var Martin Lorentzon och Eddie Moussa lyckosamma på högerkanten och kom runt gång på gång. Tyvärr hittade inte sista passningen hem oftast, och när den väl gjorde det slarvades det i avslutsmomentet. Men vem kommer ihåg sådant i en match som denna?

Narsai Shaba gjorde nog sin bästa insats i Assyriskatröjan. Förutom ett par tveksamma ingripanden hade Shaba full kontroll på mittfältet tillsammans med Östlundh. Speciellt under en period i första halvleken såg jag att han tog för sig mer än vad jag sett honom göra tidigare. Det gäller i och för sig att inte bli övermodig och veta vad man är bra på, men jag säger ändå att jag vill se mera sånt. Sen måste Shaba jobba på att orka en hel match snart.

Övriga ungtuppar, Nahir Besara och Mattias Genc, spelade också och gjorde det bra. Det känns bra att flera egna produkter nu tagit ett kliv framåt. Det syns också tydligt att det är de rutinerade spelarna som tagit dem under sina vingar. Det är förstås en förutsättning, men framförallt en nödvändighet för att de unga ska utvecklas i rätt riktning.

Ett mycket effektivt Assyriska hade ledningen med 2-0 i halvtid. Sedan var det bara ett lag på konstgräset. 4-0 mot ett förmodat topplag kan ju påverka mentaliteten hos vissa spelare. Det som är bra med årets upplaga av Assyriska är att det finns mycket rutin i laget. En rutin som inte tillåter laget att tro att Allsvenskan är ”runt hörnet”. Det har bara gått åtta omgångar trots allt. Som Östlundh sa till mig på tågresan hem; ”Prata med mig igen när det gått tjugofem omgångar så får vi se”. Men ännu en gång säger jag så som jag sagt flera gånger förr. Obesegrade och serieledare. Det kunde ha sett värre ut.

Till sist vill jag tillägga att tågresan hem var mycket trevlig av uppenbara skäl. Att sitta med en helnöjd styrelse och glada spelare är inte helt fel. Det här med tåg till Assyriskas bortamatcher verkar vara en vinnande melodi. Jag hoppas att laget gör fler resor med X2000.


 Xhevdet Llumnica
 Dennis Östlundh
 Lamin Conateh