Trots alla år som assyrier har levt i Sverige finns det inte en enda assyrisk skola som undervisar på vårt språk, eller ett offentligt bibliotek. Vi kan inte skylla på att möjligheterna inte finns eller har funnits.
Månadens fråga till läsarna på Hujådås hemsida handlar om hur många som läser böcker på assyriska. En bra fråga kan man tycka. Men är det inte väntat att få assyrier kan läsa på sitt modersmål? Dessutom är det ett fåtal som talar assyriska dagligen med varandra.
Vad är syftet med frågan? Vill man bara ställa frågan för frågans skull, eller vill man göra en snabb undersökning på hur många som kan läsa assyriska och varför? Eller finns det en djupare strategi bakom, som att starta upp en läskampanj för att få fler assyrier att läsa på sitt modersmål?
Oavsett syfte kan jag tycka att vårt folk ofta gör saker för symbolikens skull, som till exempel att skriva en roman på assyriska som ingen kan läsa.
För mig som har gått på hemspråksundervisning tar det mycket lång tid att läsa en sida ur en assyrisk roman. Missförstå mig rätt. Jag älskar assyriska och tycker att det är ett av världens vackraste språk. Men verkligheten är den att jag, med flera som mig, sällan läser på assyriska.
För att bära upp tanken och idén kring att ha ett levande och talande språk måste det finnas institutioner som arbetar för att upprätthålla och utveckla språket.
Vi lever i en slags utopi om att vårt språk kommer att leva för evigt utan att behöva göra något åt det.
Även om kyrkan har spelat sin roll som en bevarande institution så upplever få unga assyrier den som en auktoritet. Hur många unga människor pratar, drömmer, tänker och känner på assyriska?
Självklart finns det de som gör en insats för språket, men de står ofta ensamma i sin kamp. Det krävs en samlande insats för att få fler att läsa och skriva assyriska. Varför inte sluta pumpa in pengar i våra kyrkor som inte redovisar vart pengarna går och istället satsa på flera språkinstitut och bibliotek?
När jag för några år sedan besökte norra Irak mötte jag ett stort engagemang för det assyriska språket. Redan då fanns en tanke kring att starta assyriska skolor där undervisningen byggde på assyriska i alla ämnen.
Genom stöd från UNICEF, the United Nations Children’s Fund, och Assyriska Demokratiska Rörelsen (ADR) lyckades man skapa assyriska skolor som lever än i dag.
Det är delvis så det assyriska språket i framtiden upprätthålls och utvecklas. Det mest fascinerade var att människorna i norra Irak inte har de möjligheter som vi har här. Trots alla år som assyrier har levt i Sverige finns det inte en enda assyrisk skola som undervisar på vårt språk, eller ett offentligt bibliotek. Vi kan inte skylla på att möjligheterna inte finns eller har funnits.
För att göra mer än symbolhandlingar för det assyriska språkets fortlevnad och utveckling krävs ett mer metodiskt arbete. En satsning på språket är en strategisk investering för framtidens assyrier.
Jag ser gärna assyriska böcker, men också en bredare tanke kring att nå ut till dem som inte kan assyriska. En assyrisk roman som översätts till engelska kan många läsa och njuta av. Det hela handlar om var vi vill lägga vår kraft.
Jag hoppas att framtiden består mindre av symbolik och mer av en anpassning till den verklighet som vi lever i, i dag. En utopi och vision är bra att ha, men den måste också förankras till verkligheten för att uppnås.