Citatet ovan yttrades av Prof. Ove Bring under riksdagsseminariet den 31 januari om Turkiets väg till EU-medlemskap och Seyfo. Özcan Kaldoyo menar att politikerna nu måste ta till sig Prof. Ove Brings budskap och ta steget fullt ut för ett erkännande av folkmordet.

De ovanstående och mycket efterlängtade orden yttrades av folkrättsexperten, professor Ove Bring under seminariet i riksdagen den 31 januari 2007 om mänskliga rättigheter i Turkiet. Ove Brings uppfattning är alltså att historikerna genomfört all forskning som kan krävas i denna fråga. Nu är det politikernas tur att ta det viktiga beslutet, nämligen att det är ett historiskt faktum att det som drabbade assyrier-kaldéer-syrianer och armenier i det ottomanska riket under det första världskriget var ett folkmord.

Ove Bring forsatte: ”Det finns så mycket bevisning om det som hände 1915, rapporter från missionärer, militärer, diplomater, resande och andra, detta uppfyller alla kriterier som finns i folkmordskonventionen från 1948.”

Vänsterledaren, Lars Ohly gladdes över Ove Brings tal. Lars Ohly och det parti han leder har sedan 1999 arbetat för folkmordfrågan och har lyft fram de flesta frågor kring detta. För ovanlighetens skull var även socialdemokraterna, genom förre talmannen Björn von Sydow, rakt på sak och redovisade Turkiets överträdelser och hur landet fortsätter att kränka mänskliga rättigheter.

Annat var det tyvärr med moderaten Göran Lindblad, ordförande i den svenska delegationen i Europarådet. Hans inställning till Turkiet kan liknas vid kvinnor som kränks och misshandlas men som vägrar att erkänna det. Han ville övertyga de närvarande att det har blivit förbättringar de senaste åren och att Turkiet är en bro mellan öst och väst, mellan islam och kristendom.
Hur kan man vara så naiv som Lindblad?

Turkiet blev medlem i Europarådet i början av 1950-talet och skrev 1954 på Europakonventionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna. Det har snart passerat 53 år och landet har fortfarande inte velat eller kunnat respektera det man har åtagit sig när man skrev på denna konvention.

Göran Lindblad ville inte veta av att Turkiet hade omvandlat kyrkor till moskéer, att det fortfarande inte är tillåtet för kristna att bilda stiftelser, till skillnad mot muslimerna, att kristna barn dagligen kränks i skolorna genom förtal av deras förfäder som mördades 1915, att ministeriet med ansvar för religionsfrågor sprider hot och hat mot ickemuslimer dagligen.

Om Lindblad bara kunde sätta sig in i frågan en liten stund och tillåta sig att begrunda saken skulle han inse att Turkiet i grunden hatar väst, hatar kristendomen och skulle vara en rutten bro mellan öst och väst.

Historieprofessor David Gaunt underströk att turkarna hade bestämt sig för att rensa ut de kristna redan innan landet ens hade gått in i kriget 1914. Han berättade om det telegram som under september 1914 gick från dåvarande inrikesministern, Talat Pasha, om att deportera assyrier i Van området.

Författaren och publicisten i Turkiet, Ragip Zarakolu är, precis som den nyligen mördade journalisten Hrant Dink, åtalad enligt den ökända paragrafen 301. Han berättade om diskrimineringen och den ökande rasismen mot landets ickemuslimer.

Det finns nu i riksdagen inlämnade motioner från folkpartiet, kristdemokraterna, centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet med yrkande på fullt erkännande av att händelserna i Turkiet under första världskriget utgjorde ett folkmord.

Efter många års arbete för erkännandet av Seyfo, och genom politiska initiativ, motioner, interpellationer i riksdagen, debatter, konferenser, forskning och utgivning av böcker, har Prof. Ove Bring sagt det som bör sägas: ”Nu har forskarna och historikerna gjort sitt. Nu återstår för politikerna att fatta det politiska beslutet i riksdagen. Det som hände 1915 mot de kristna, assyrier-kaldéer-syrianer och armenier var ett folkmord.”