Journalistiken är delad i två läger. Det finns de som är hederliga och villiga att skapa debatt samt påverka. Sen finns det dem som endast går in för att sälja, till vilket pris som helst.

Jag började skolan för några veckor sedan. Det är en folkhögskola som påminner mig om skolan i filmen Ondskan. Jag går ständigt runt och väntar på att någon ska peka på mig och skrika: ”Du där! Rutan klockan fem!”

De första uppgifterna vi fick i skolan handlade om objektivitet, etik och moral inom journalistiken. Det finns osynliga regler och stadgar man ska följa inom journalistiken. Man ska vara objektiv. Vi diskuterade och diskuterade och kom fram till att det är omöjlig att vara objektiv.

”Journalisternas jobb är att agera som en tredje stadsmakt,” står det i boken.
Vi ska informera samhället om vad som pågår, och vi ska kritiskt granska stadsmakten.
 
I dag handlar inte journalisk om att informera samhället, att kritisera stadsmakten eller att skapa debatt. Det handlar för det mesta om att sälja, sälja och åter sälja. Objektiviteten är död. Etik och sin bror Moral har blivit hemlösa pundare som lever på gatan och drömmer om den tid som de en gång hade en central roll i

Nyhetsvärderingarna är skamliga, men det är inget nytt.
Med stor rubrik står det: ”Kvinna i USA hittade råtta i sin hamburgare.” Sedan ser man en liten notis i högra hörnet: ”2000 döda i Indien efter terrorattack”. 
Det verkar som att allt som händer i USA är intressant, men en notis om att 2000 personer är döda framkallar bara en enkel axelryckning på läsaren.

Objektivitet kan ses som ett objektiv på en kamera. Den är neutral, men du tar bilderna genom dit öga. Att ta på sig rollen som den objektiva granskaren är fel; objektivitet är ett begrepp som tolkas på olika sätt från subjektiva ögon.

Journalisterna har målats upp som en helig yrkesgrupp. Om vi på journalistlinjen ska lära oss om etik och moral, så har vi inga bra förebilder.

Kvällstidningarna är gudarna av sensationsjournalistiken. De massakrerar våra hjärnor med onödiga nyheter. Det har gått så långt att vi omedvetet har blivit intresserade av dessa, så kallade, nyheter. De säljer, säljer och säljer.

Journalistiken är delad i två läger. Det finns de som är hederliga, villiga att skapa debatt och påverka. Och så finns det de som endast går in för att sälja, till vilket pris som helst.

En skribent måste visa ryggrad, våga säga vad han tycker och tror på, och låta läsaren själv ta ställning. Det är ingen idé att trippa runt på sina rosa moln och tro att man är omänsklig och leva med illusionen att allt man skriver är guld och fakta.

Året var 1988 då jag frälste världen med min närvaro. Jag fick mitt namn efter en assyrisk prins som dock aldrig blev kung. Därför är mitt alias Den okrönte kungen. Tillsammans med min vän August, den förste kejsaren i Romerska imperiet, bildar vi bandet DGP (De Glömda Poeterna) som en dag ska ha världen under sina fötter.

Jag älskar fotboll, och mycket av mitt liv kretsar runt Sampdoria och Assyriska FF. Så jag vet ett och annat om fotbollens produktion av obarmhärtig lidelse.

Jag bloggar samt skriver krönikor för Göteborgs Posten. Till hösten pluggar jag på Ljungskiles folkhögskola. Tills dess, rulla lugnt mina vänner.