Den kaldeiska kyrkans patriark Louis Sako har under sin korta ämbetstid kommit med många märkliga uttalanden som alla andas en fientlighet mot det assyriska.

Under de tre år som Louis Sako fungerat som patriark för den kaldeiska kyrkan har han rört om en hel del. Med sina minst sagt märkliga uttalanden har han irriterat många assyrier. Mardean Isaac har beskyllt honom för att ljuga och tala nonsens. Nicholas al-Jeloo har anklagat Sako för att skapa en falsk ”kaldeisk nation” och splittra Iraks assyrier längs sekteristiska banor.

Vilket namn?

Den kaldeiska kyrkan är en utbrytning ur Österns assyriska kyrka och tillhör den katolska kyrkofamiljen. I typisk Mellanösternstil har dock kyrkotillhörighet och etnicitet börjat blandas och vissa aktivister, inte minst i USA, menar att kaldéerna utgör en skild nation. En av Sakos företrädare, Raphael Bidawid (patriark 1989-2003) var tydlig med att han var kaldé till sin kyrkotillhörighet och assyrier till sin etnicitet. Hans efterträdare, Emmanuel Delly (patriark 2003-2013), hade samma åsikt som ung, men kom som äldre att stöda tanken om att det finns ett skilt kaldeiskt folk.

Sako går på samma linje. Nyligen underströk han att ”vi är varken kurder, turkar eller assyrier, utan kaldéer”. Fast ibland blandar han ihop begreppen ännu mera. För ungefär ett år sedan provocerades han av att det i ett konstitutionsförslag för det kurdiska autonoma området i norra Irak talades om ”kaldéer syrianer assyrier”. Han menade att denna formulering är ”historiskt felaktigt och inte representerar vår identitet”.

Han framförde i stället tre alternativ. 1) Att behålla formuleringen men lägga till kommatecken mellan namnen, 2) att använda det gemensamma namnet ”araméer” och 3) att använda det gemensamma namnet ”suraya”. En ytterst komplicerad namnförbistring blev därmed ännu mer förvirrande.

Fram till Saddam Husseins fall gick det politiska arbetet bland assyrierna under det assyriska namnet. År 2003 kom flera assyriska partier överens om att använda benämningen ”kaldo-assyrier”. Grundproblemet med Sakos utspel är dock inte att han skapar ytterligare oreda i denna namnhärva utan att han som kyrklig ledare lägger sig i en fråga som politiska representanter ska avgöra.

Ett kaldeiskt parti

I januari i år gick Sako ut och förklarade att de kristna partier som hittills verkat i det politiska systemet i Irak har följt sina egna ”smala agendor”. Detta var en uppenbar kritik mot Assyriska Demokratiska Rörelsen, Zowaa, det största assyriska partiet i landet.

Det som Sako i stället ville ha blev något oklart. Dels talade han om en förenad kristen lista, dels om en kaldeisk nationell lista. Antagligen räknar han med att hans egen kyrka som den klart största i Irak skulle bli dominerande i en förenad kristen lista. Men många av hans kyrkomedlemmar har inte haft något problem med att se sig som kaldéer i kyrklig bemärkelse och som assyrier i etnisk bemärkelse. Det här är uppenbart något som Sako vill få ett slut på.

Under ett besök i Frankrike nyligen klagade Sako på att det finns assyrier i Iraks regering, men inte kaldéer, trots att det bara finns 5 000 assyrier, men 300 000 kaldéer i landet. Förutom att hans siffror med säkerhet är under- respektive överdrivna frånser han att en stor del av hans egna kyrkomedlemmar identifierar sig som assyrier och med glädje representeras av assyriska partier.

Dessa uttalanden har självfallet skapat en omfattande debatt och stark splittring bland assyrierna i Irak. Medan vissa håller med Sako är det också många inom hans egen kyrka som är starkt kritiska. Efrem Yildiz, berömd lingvist och professor vid universitetet i Salamanca, har skrivit ett brev till Sako gällande detta. Yildiz är själv medlem av den kaldeiska kyrkan och formulerar sig artigt. Han vädjar till patriarken att sluta upp med att utså politisk splittring.

I dina uttalanden till ditt kyrkfolk har du förirrat dig in i det världsliga till den grad att du deltagit i politiskt käbbel, något som gjorde mig väldigt sorgsen. Det är djupt indignerande att se våra ledare hissa flagg och söka konfrontation i syfte att erövra eller behålla makt.

Mot självstyre på Nineveslätten

År 2007 och på nytt år 2009 uttalade sig Sako, som då ännu inte var patriark utan biskop i Kirkuk, mot planerna på assyriskt självstyre på Nineveslätten. I sammanhanget avetnifierade han gruppen och talade om det hela som en ”kristen” enklav.

I dagens irakiska kontext är kravet på en kristen enklav ett farligt politiskt spel. Den kommer att utnyttjas av andra och användas emot oss. Vi måste vara objektiva, realistiska och eftertänksamma. Ett kristet getto kan ofrånkomligt leda till ändlösa sekteristiska, religiösa och politiska konflikter. Vår frihet kommer att inskränkas.

Sako menade också att idén om självstyre på Nineveslätten drevs av mänskor i diasporan, medan de kristna i Irak själva inte stödde tanken. I början av år 2011 enades dock tretton assyriska partier i Irak om att driva kravet. Varken det eller Islamiska Statens erövring av större delar av Nineveslätten i augusti 2014 har ändrat Sakos inställning. Han menar att de kristna i Irak inte ska driva något som helst separatistiskt projekt utan ta sin plats som irakier bland andra irakier.

Vi kristna är en grundläggande del av Iraks historia och kultur. Vi utgör en betydelsefull närvaro i landets liv och känner oss helt och hållet irakiska.

Mot egna försvarsstyrkor

Trogen denna grundsyn har Sako också motsatt sig bildandet av egna försvarsstyrkor. I stället vill han att Iraks kristna ska strida mot Islamiska Staten sida vid sida med andra irakier i Iraks armé och i den kurdiska peshmergan. Iraks kristna har rätt att försvara sig själva, men det är staten som har ansvar för det, menar patriarken. Miliser från en enda etno-religiös grupp skulle, enligt honom, förstöra landet.

Denna inställning är häpnadsväckande med tanke på att assyrierna i Mosul blev svikna av den irakiska armén och de på Nineveslätten av peshmergan i samband med IS:s erövring av området. Av denna orsak har assyrierna inte förtroende för någondera styrkan. Ändå är det just för dessa som Sako vill att assyrierna ska strida.

Tankesmedjan Near East Center for Strategic Engagement, grundad av Sargis Sangari, har ifrågasatt Sakos uppmaning till assyrierna att strida för ”dem som inte bryr sig om assyriernas överlevnad och som är medskyldiga till deras fördrivning från deras historiska hemland”. Dessutom är det ytterst troligt att den irakiska armén i framtiden kommer att hamna i strid med peshmergan om de omstridda områden som både Bagdad och Erbil gör anspråk på. Om det i en sådan situation finns assyrier i bägge styrkorna skulle dessa alltså komma att strida mot varandra.

Tankesmedjan kallar Sakos tanke en dödsdom för de assyriska försvarsstyrkor som trots alla svårigheter har bildats och som skyddar assyriska byar. Varför uppmanar inte Sako assyrier att ansluta sig till dem och västvärlden att stöda dem utan manar i stället till stöd för tvivelaktiga krafter?

Varför ber patriark Sako kristna assyrier att offra sig själva för sådana mänskor? I vilket syfte? Endast hans överordnade Gud vet.

Det är mycket som bara Gud och eventuellt patriark Sako själv vet och förstår.