Dokumentärfilmen om Seyfo har nyligen visats på Stockholms universitet och i Nynäshamns gymnasium. Bra att den sprids, säger man på Assyriska riksförbundet.

Till hundraårsminnet av det assyriska folkmordet ifjol lät Assyriska riksförbundet producera dokumentärfilmen Seyfo. The Assyrian Genocide. Filmen regisserades av Aziz Said, hade premiär i Södertälje i maj ifjol och har visats på flera orter i Sverige och i Tyskland.

För en tid sedan visades den på Stockholms universitet. Aryo Makko vid den historiska institutionen håller kursen ”Folkmordens historia på 1900-talet” och i den hölls ett seminarium under rubriken ”Folkmord, populärkultur och politik”. Vid seminariet visades Seyfofilmen och efter det följde en livlig diskussion om Seyfo, om hur folkmord presenteras i film och litteratur samt om politiska aspekter som lobbying för ett erkännande.

Förra veckan visades filmen i Nynäshamns gymnasium. Det var Magnus Lindberg som tog initiativet att visa filmen. Han studerar till historie- och religionslärare vid Södertörns högskola och gör sin praktik på Nynäshamns gymnasium.

– Vid Södertörn har jag klasskamrater som är assyrier och de har berättat för mig om folkmordet, säger Magnus Lindberg. De fick mig att läsa på och jag har blivit väldigt intresserad av detta personligen. När jag sedan hade en kurs för årskurs 2 där vi tar upp ”världsbilder och historiebruk” tyckte jag att det skulle fungera bra att visa filmen, tala om Seyfo och det turkiska förnekandet.

Hur fungerade det att visa filmen?

– Det fungerade jättebra. Eleverna var intresserade och reagerade med att det här var något man borde ha känt till från tidigare.

Vad tyckte du själv om den?

– Jag tyckte den var intressant, spännande, belysande. Och den var också bra som film, professionellt gjord. Jag hoppas att den visas också i andra skolor.

Två av eleverna som såg filmen var Fanny Strandberg och Meena Alkuheli, bägge 17 år. De tyckte att filmen kanske var lite lång, men intressant och spännande.

– Det var bra att få se den och lära sig mer om vad som hände, hur det gick till, säger Fanny. Från tidigare visste jag bara att det hade hänt, men kände inte alls till detaljerna.

Tycker ni att det är en bra idé att visa en sådan här film i historieundervisningen?

– Absolut, man lär sig mycket om vad som har hänt, säger Meena. Genom att se en film blir historien mer levande än om man bara läser eller hör om det.

Både Fanny och Meena upplevde att filmen både gav information, men också berörde en emotionellt. De tänker då främst på episoden där det berättas om en massaker som ledde till att blodet flödade på marken. De tycker också att riksförbundet gjort ett gott arbete med att producera filmen.

Assyriska riksförbundets ordförande Afram Yakoub är nöjd över att filmen sprids.

– Ju fler som ser filmen, desto mer ökar kännedomen om det assyriska folkmordet. Vi hoppas att andra lärare tar efter exemplet och ordnar en visning för sina elever.