Svensk-assyriern Aryo Makko är en av fem lovande forskare i Sverige som blivit antagen till Riksbankens prestigefulla forskarprogram Pro Futura Scientia. Utnämningen innebär att han får forska fritt i minst fem år samt blir erbjuden ett biträdande lektorat under programmets senare fas.

Pro Futura Scientia är ett postdoktoralt spetsforskningsprogram som ger särskilt framstående juniora forskare inom humaniora och samhällsvetenskap möjlighet att ägna en längre tid åt fri forskning.

Pro Futura forskarna får finansiering i 5-7 år och ska under minst två av dem vistas vid det svenska Swedish Collegium for Advanced Study och andra utländska spetsforskningsinstitut.

Aryo Makko nominerades av Stockholms universitet, där han disputerade 2012. Under delar av kommande läsår befinner sig Makko vid Harvard på Davis Center for Russian and Eurasian Studies, och hans kommande forskning har temat Neutrality and the Kremlin: A Transnational History. Studien baseras på material från svenska och europeiska (inklusive ryska) arkiv, och förhoppningen är att projektet ska lägga grunden för ny forskning om diplomati samt fördjupa förståelsen av neutralitetens innebörd.

Makko var en av grundarna till Modern Assyrian Research Archive (MARA), en stiftelse som samlar in, digitaliserar och tillgängliggör gamla dokument, böcker och andra sorters publikationer för forskning och allmänheten. Han var även en av redaktörerna för den vetenskapliga antologin The Assyrian Heritage, utgiven på Uppsala universitet.

Till Hujådå berättar Aryo Makko följande om vad utnämningen innebär:
– Det innebär fem års forskning (med möjligheten till förlängning på ytterligare två år) inom en av världens mest framstående miljöer för humaniora och samhällsvetenskap samt en fast anställning på Stockholms universitet.

Hur hård är konkurrensen om att bli pro futura forskare?
– Riksbankens Jubileumsfond, som finansierar Pro Futura, beskriver det som ett program ”för forskareliten” med en antagningsprocess på totalt fyra steg som börjar på institutionsnivå och som i sista steget involverar ett dussintal världsledande forskare från olika länder. Man kan inte söka Pro Futura utan måste bli nominerad. RJ menar att Pro Futura forskare antas efter att de tagit sig ”genom nålsögat”.

Vad forskar du om just nu?
– Jag arbetar för närvarande inom tre forskningsområden. Det största projektet är ett bokmanus med den preliminära titeln Failed Imperialists: Swedish-Norwegian Consuls, Commerce, and the Politics of the Small State, 1875-1914. Dessutom har jag nyligen skrivit klart ett kapitel om Sveriges syn på Tysklands återförening 1989/90 som ges ut av österrikiska vetenskapsakademien samt ett kapitel om den assyriska diasporan i Sverige som är utkommande i en bok som heter Migration from Turkey to Sweden: Integration, Belonging and Transnational Community och som ges ut av det brittiska förlaget IB Tauris. Inom Pro Futura kommer jag att studera hur Sovjetunionen har påverkat neutraliteten i Europa under kalla krigets senare del (cirka 1960-1990).

Om du hade obegränsade möjligheter som forskare, vad skulle du helst vilja forska om?
– Det jag forskar om just nu.

Många unga assyrier väljer universitetsstudier med tydlig arbetsmarknadsanknytning framför humaniora och samhällsvetenskap. Varför tror du att det är så och vad fick dig att välja en humanistisk bana? 
– Jag tror att den främsta förklaringen är materialismen som fortfarande dominerar den assyriska gemenskapen – och som i sin tur resulterar ur en historia av förtryck och folkmord. Unga assyrier har förväntningar på sig som är lättare att uppfylla om man studerar till läkare, tandläkare, jurist eller ekonom. Det är ett stort problem. Assyrierna saknar fortfarande forskningsrelaterade, konstnärliga och filantropiska ideal vilket sänker nivån på gemenskapens offentlighet och förhindrat framväxten av seriösa strukturer som värnar om folkgruppens historia, identitet och kultur. Det är ett faktum att assyrierna i Sverige har nått stora ekonomiska, politiska och idrottsrelaterade framgångar men – med några få undantag – lyser med sin frånvaro när det gäller kultur, konst och vetenskap.