I ett öppet brev till S-ledningens kongress vädjar de tre förbunden, Armeniska riksförbundet i Sverige, Assyriska riksförbundet i Sverige och Evxinos Pontos Stockholm att kongressen ska välja den uppenbara sanningen och erkänna händelserna under första världskriget i Turkiet för det de egentligen är, nämligen folkmord.

Inför Socialdemokraternas partikongress 2009, har några av distrikten och delegater författat motioner om erkännandet av Folkmordet 1915. Hittills har frågan tyvärr inte behandlats som den bör av det Socialdemokratiska partiet, vilket är beklagligt. Professor Christian P. Scherrer som var med och signerade uppropet den 10 juni, 2008 skrev det följande när han fick veta om riksdagens och socialdemokraternas nej till ett officiellt svenskt erkännande:

”It was their government who invited me to the first Holocaust memorial conference in Stockholm and who institutes the Living history Project.” Det fanns inte någon bra förklaring att ge honom om detta.

Forum för levande historia arbetar idag på uppdrag av regeringen och upplyser det svenska samhället om bl.a. Folkmordet 1915. Att socialdemokraterna, genom Göran Perssons initiativ till myndighetens grundande, själva inte lever som de lär är en ytterst beklagligt och för många en förvånansvärd agerande. Frågan om folkmordets vara eller icke vara är numera inte ett ämne för ”mer forskning” utan vi vet exakt vad som hände. The International Association of Genocide Scholars (IAGS), har vid flera tillfällen påpekat dess realitet och uppmanat regeringar att låta bli att missbruka vetenskapens namn i deras politiskfärgade förnekelse av verkligheten. Deras resolutioner om den vetenskapliga aspekten finns att läsa på deras hemsida.

Att dagens FN-konvention som författades av Raphael Lemkin har sitt ursprung i de armeniska massakrerna under första världskriget borde i sig vara skäl nog för det juridiska underlaget. Men en ännu modernare bekräftelse av den legala aspekten är bekräftelse från The International Center of Transitional Justice år 2002, som på begäran från turkiskt håll undersökte frågan. Beslutet sammanställdes av ett juridiskt oberoende råd som baserade sitt uttalande på en strikt legal analys av händelsen. Deras artonsidiga analys sammanfattades i ett beslut som slog fast att ”…the Events, viewed collectively, can thus be said to include all of the elements of the crime of genocide as defined in the Convention, and legal scholars as well as historians, politicians, journalists and other people would be justified in continuing to so describe them”. Vi hoppas att Sveriges politiker och journalister efterlever denna uppmaning.

Svenska politiker har länge undvikit ett officiellt erkännande genom att beskylla okunskap i denna fråga, men år 2009 med det nämnda underlaget (som dock är en bråkdel av existerande forskning och resolutioner) kan man inte längre undkomma fakta och verklighet genom att åberopa okunskap eller oklarhet i frågan.

Idag finns även den kanske mest kompletta motionen (så när som det juridiska uttalandet från ICTJ) som har skrivits om ämnet i Sveriges riksdag. Motion 2008/09:U332, Folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker, finns på Utrikesutskottets agenda för behandling och innehåller tillräckligt med fakta som undanröjer all tvivel om forskningens kompletta vy i frågan samt konsensus om dess verklighet. Som det nämns i motionen finns det överflödigt med svenskt vittnesmål från högsta ort i egenskap av Sveriges ambassadör Anckarsvärd och Sveriges militärattaché af Wirsén som befann sig i Turkiet och underrättade Sveriges regering om den ”pågående u! trotningen av den armeniska nationen”.

Folkmordet 1915 kommer att erkännas förr eller senare då informationen anhopas. Den obestridliga sanningen håller på att övervinna 90 år av politisk och ekonomisk utpressning från den turkiska staten. Ett 20-tal länder har erkänt folkmordet, bl.a. Tyskland, Polen, Litauen, Nederländerna och Belgien för att nämna dem som ligger Sverige närmast. Att Sveriges namn lyser med sin frånvaro i denna lista är ett beklagligt resultat av oviljan att ansluta sig till dem som värnar om sanningen, hur bittert än den må låta, och är mån om Turkiets korrekta utveckling genom erkännande av verkligheten.

Vi hoppas att Socialdemokraterna kommer under sin kongress och sitt kommande arbete inom Sveriges riksdag att välja den uppenbara sanningen och erkänna händelserna under första världskriget i Turkiet för det de egentligen är, nämligen folkmord.

Armeniska riksförbundet i Sverige
Assyriska riksförbundet i Sverige
Evxinos Pontos Stockholm