Under tisdagen behandlades förutom flera enskilda motioner som berör Seyfo också den flerpartimotion där motionärerna begär att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker och också verka för ett internationellt erkännande. Utskottet avstyrkte motionerna.

Utrikesutskottet konstaterar i sina överväganden att det finns en rad ledande internationella forskare som anser att det finns tillräckligt starka belägg för att kalla övergreppen för folkmord, ändå vill utskottet inte att någon av motionerna där folkmordet erkänns ska vinna riksdagens bifall. 

– Utskottet anser att det inte ankommer på riksdagen, som ett representativt organ, att göra folkrättsliga ställningstaganden, står det att läsa som officiell förklaring i betänkandet till varför Utrikesutskottet avstyrker motionerna. Personer insatta i folkmordsfrågan känner igen frasen. Det är näst intill samma ordslinga som utrikesminister Carl Bildt gömmer sig bakom var gång folkmordsfrågan kommer upp.  

I sina övervägande skriver Utrikesutskottet att det är viktigt att massakrerna på armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker kan diskuteras öppet. Uttalandet står dock i paradox till utskottets egna formuleringar i betänkandet. 

– Att nu avkräva Turkiet ett erkännande om folkmord mot armenier m.fl. kan befaras hindra ansträngningarna att normalisera relationerna mellan länderna (Turkiet och Armenien, red. anmärkning) och åstadkomma en försoningsprocess, står det i betänkandet. Här tar alltså utskottet hänsyn till en eventuell turkisk reaktion som ett argument till varför landet inte ska behöva erkänna Seyfo. Det skulle innebära att man från svenskt håll förklarar sig villig att blunda för sanningen om folkmordet, åtminstone för tillfället för att inte skada turkisk-armeniska intressen. Carl Bildts ordslinga blir då enbart en förevänding för detta.  

Frågan om det finns ytterligare andra förklaringar än den redovisade officiella lämnas därmed öppen i och med intagandet av Turkiets nuläge i utskottets ekvation. Teorin vinner stöd även på andra platser i Utrikesutskottets betänkande. Utrikesutskottet tycks resonera på så sätt att man vill skydda exempelvis assyrier boendes i Turkiet. 

– Politiska beslut i andra länder som fastslår en viss historieskrivning kan i värsta fall leda till uppblossande intolerans mot religiösa minoriteter i Turkiet, står det att läsa i betänkandet. Uttalandet måste förstås som att Utrikesutskottet även tar hänsyn till annat än vad som är den officiella förklaringen till varför man avstyrker motionen.

Källor Hujada.com talat med menar att formuleringen kan syfta på förföljelser av assyrier liknande de som ägde rum i kölvattnet av Mohammed-karikatyrerna. Beslutsfattarna i Utrikesutskottet vill helt enkelt vinkla avstyrkningsbeslutet till något som är positivt för assyrier, trots att folkgruppen sedan länge kämpar för ett erkännande av just folkmordet. 

Ledamöter som representerar det rödgröna partisamarbetet, dvs. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har reserverat sig mot Utrikesutskottets avstyrkande. 

– Vi anser att riksdagen borde tillkännage för regeringen som sin mening att Sverige ska erkänna folkmordet 1915, skriver ledamöterna inom det rödgröna partisamarbetet i sitt ställningstagande. 

De menar att det är politikernas ansvar såväl att erkänna folkmordet som det historiska faktum det är som att agera med kraft för ett internationellt erkännande. 

– Ett erkännande är oerhört viktigt för att få en upprättelse för armeniers, assyriers/syrianers, kaldéers, pontiers m.fl. situation och identitet samt för att skapa en förbättrad grund för en framtida dialog, skriver de rödgröna samarbetspartierna.  

Ledamöter ur den borgerliga alliansen, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, var med och fattade det avstyrkningsbeslut till motionen som utrikesutskottet nu lägger fram till riksdagen. I särskilda yttranden inom ramen för betänkandet menar ledamöter från vissa partier ur den borgerliga alliansen att man inte ämnar förneka folkmordet men att man vill hindra ett svenskt erkännande av andra skäl. 

– Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord, skriver ledamöter i yttranden där man alltså låter den officiella linjen upprepas.

– Centerpartiet har, i likhet med Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Moderata samlingspartiet, under denna mandatperiod gjort en överenskommelse om att vidmakthålla den linjen, skriver Kerstin Lundgren (c) i sitt anförande. 

Anmärkningsvärt är att de partier inom den borgerliga alliansen som skrivit särskilda yttranden samtliga lägger till en brasklapp i slutet på respektive yttrande.

– Bedömningen av eventuella framtida motioner med likartad innebörd om riksdagens roll och ställningstagande [kan] komma att bli en annan, skriver till exempel Holger Gustafsson (kd), Rosita Runegrund (kd) och Erik Ullenhag (fp). Så även om man idag väljer att blunda för det historiska faktum som folkmordet är så kan man komma att erkänna det i framtiden. Vad den eventuellt nya bedömningen skulle kunna komma att bero är inte alldeles klart.

Det kan noteras att den breda partipolitiska enighet som det hänvisas till numera enbart avser partierna inom den borgerliga alliansen. Åtminstone är så fallet inom Utrikesutskottet, mot bakgrund av utskottets betänkande, reservationerna och de särskilda yttrandena. Röstar riksdagsledamöterna som deras representanter i utskottet agerat så verkar det som att de borgerliga allianspartierna vill sätta käppar i hjulet för ett erkännande av folkmordet medan ledamöterna inom det rödgröna partisamarbetet synes vara villiga att rösta för ett erkännande.

Det ska dock nämnas att det även inom de borgerliga partierna finns personer som Annelie Enochson (kd), Fredrik Malm (fp) och Lennart Sacrédeus (kd) som är engagerade i folkmordsfrågan och kämpar för ett erkännande. 

Förutsatt att samtliga riksdagsledamöter i det rödgröna partisamarbetet närvarar och röstar för ett erkännande så är ett fåtal ledamöter ur den borgerliga alliansen som vågar stå emot sin partilinje allt som krävs för att ett svenskt erkännande av folkmordet ska förverkligas. Torsdagen den 11 mars 2010 avgörs det i riksdagens kammare.