I George V. Yanas bok, Ancient and Modern Assyrians, fastställs faktumet att assyrierna överlevde Ninves fall 612 f.kr. Assyrierna bildade därefter en nation som tog till sig kristendomen allra först. ”Jag kan inte ens tänka mig vilket enormt arbete det måste ha varit att hitta dessa bevismaterial, till att tolka dem, förstå dem och sedan implementera dem alla i denna bok”, skriver Peter Butros som läst boken och förundrats över den omfattande källhänvisningen.

 ”In their own country of the Assyrians they taught the sons of their own people, and built houses of prayer there secretly, through danger of the fire-worshippers and the adorers of water.”

Detta citat, som är hämtat från den syriska orginalversionen av Addais doktrin, är en god fingervisning i vad George V. Yanas bok Ancient and Modern Assyrians handlar om. Boken är det senaste bidraget till det numera klarlagda faktumet att assyrierna inte bara överlevde Ninves fall 612 f.kr, de blev också den nation som tog till sig kristendomen allra först. Och just från dessa assyrier lever vi ättlingar än idag.

George V. Yana, av assyriskt ursprung född och uppväxt i Paris, har en bakgrund som professionell civilingenjör (P.E.) och har under sin karriär arbetat både i Frankrike, Pennsylvania och Florida. Trots sin höga ubildningsgrad och stora karriärlyft, lämnade han aldrig kontakten med sitt assyriska ursprung. Tvärt om har vårt folks ”namnfråga” länge varit en hjärtefråga som engagerat Yana de senaste 11 åren. Hans engagemang, om att hitta sanningen och för en gångs skull lösa detta problem, har prisats av stora assyriologer som Simo Parpola och resulterade i just denna bok.

Bokens undertitel ”A Scientific Analysis” gör klart redan från början vad detta handlar om. Med sin matematiska bakgrund har Yana försökt applicera ett matematiskt bevistänkande på en fråga som har sin grund i historiska skrifter. Det är naturligtvis otroligt svårt, om inte omöjligt, men det ger dock en unik blick på namnfrågan som aldrig har behandlats tidigare. Då ett matematiskt eller fysiskt samband skall bevisas måste det genomförda experimentet kunna återskapas, var som helst och när som helst, med exakt samma resultat som tidigare. Självklart kan man aldrig bevisa att nästa gång experimentet genomförs blir resultatet det samma. Men efter att ha genomfört experimentet ett otal gånger med exakt samma resultat så når man ett tillstånd där consensus råder bland vetenskapsmännen, och den rådande teorin sägs därför stämma.

På liknande sätt har Yana valt att gå till väga. I sin ca. 80 sidor långa bok försöker Yana återskapa Jean-Maurice Fieys hypotes, från sin långa artikel ”l’Orient Syrien”  från 1965, att dagens syrisk-kristna inte är ättlingar av de forna assyrierna utan måste vara någonting annat, där Fiey föreslår arameisk härkomst. Då Fiey varit oemotsagd sedan dess har många dragit slutsatsen att Fieys hypotes måste vara consensus bland rådande akademiker. Sedan 1965 har dock många nya bevismaterial dykt upp, sådant som Fiey inte hade till förfogande, men som Yana nu kan referera till.

Fiey kunde enbart dra sin slutsats eftersom han påstod att assyrierna måste ha dött ut med Ninves fall 612 f.kr, och att de moderna syrisk-kristna därav måste härstamma från arameiska grupper i orienten då de fortfarande talar en arameisk dialekt, i form av syriska. Men håller Fieys hypotes om nu assyrierna inte dog ut med Ninves fall?

Det mest häpnadsväckande med George V. Yanas arbete är den extensiva källhänvisningen han använder sig av. Från gamla kilskriftstavlor från assyrisk tid, vidare till tidiga syriska skrifter från de första århundradena och också senare skrifter från medeltiden och framåt. Och dessa på alla möjliga olika språk så som arameiska, akkadiska, persiska, hebreiska, grekiska, arabiska, armeniska, engelska och franska. Jag kan inte ens tänka mig vilket enormt arbete det måste ha varit att hitta dessa bevismaterial, till att tolka dem, förstå dem och sedan implementera dem alla i denna bok.

Men de alla pekar mot en assyrisk kontinuitet från Ninves fall och framåt, vilket därmed skulle göra Fieys hypotes ogiltig. Intressant nog refereras också till perserkungen Cyrus från 500-talet f.kr som i sin cylinderskrift, som hittades i Babylon och som nu finns på British Museum i London, skriver att han inte bara byggde upp de ruiner som var Ninve, han till och med återbefolkade staden med dess egna invånare. Han skriver:

”From  Nineveh, Assur and Susa, Akkad, Eshnunna, Zamban, Me-Turnu and Der until the region of Guitum, I returned to these sacred cities on the other side of the Tigris, the sanctuaries of which have been ruins for a long time, the images which [used] to live therein and established for them permanent sanctuaries. I [also] gathered all their [former] inhabitants and returned to [them] their habitations.”

Tydligen hade assyrierna överlevt Ninves fall 612 f.kr, som genom perserna blev återbefolkat med sin ursprungsbefolkning. Yana refererar också till flera persiska skrifter som beskriver uppror mot perserna från just området Ninve. Det får ju en att snabbt fundera över hur ett folk som av Fieys slutsats måste vara utdött lyckas samla sig, inte bara en gång utan flera gånger, för att göra uppror mot sina persiska herrar? Att också beteckningen assyrier och namnet Assyrien levde vidare i området fram till kristendomens intåg får vi klart för oss genom exemepelvis det ovan beskrivna citatet i Addais doktrin.

Yana reciterar bland annat också Patricia Crone och Michael Cook som i sin bok ”Hagarism: the Making of the Islamic World” (Cambridge University Press, 1977) skriver: ”At the time of Julian the Apostle, Roman Emperor, reined AD 361-363, there was one Sankherib, king of Athor, a Magian whose son converted to Christianity… Mar Kardag, a great royal race, a descendent of Nimrod and Sennacherib, held the office of marzban [Border Control] of Assyria for the Sasanids until his conversation [to Christianity]”, Det är tydligt att den assyriska identiteten levde vidare bland assyrierna, och minnen de hade från det assyriska herraväldet levde vidare bland dem, för hur annars lyckas de behålla sina kungliga namn som Sanharib och Nimrud så sent som fram till 300-talet e.kr?

Än mer anmärkningsvärt är att just dessa assyrier så fort antog kristendomen, trots att det gamla testamentet i flera stycken målar upp assyrierna som ondsinta män och männsklighetens fiender samt svartmålar de assyriska kungarna, när assyrierna som konverterade till kristendomen fortfarande bar de assyriska kungliga namnen. Just också namnen Sanharib, Nimrud, Ashur och Sargon förklarar Yana att de alltid funnits med bland de syrisk-kristna långt efter det att Ninve föll. Han refererar bland annat till arabiska skrifter från så sent som 700- och 800-talen e.kr som nämner flera syrisk-kristna med just de namnen.

George V. Yana har gjort ett utomordentligt arbete i att utröna om Fieys hypotes från 1965 verkligen kan stämma. I avseende efter avseende, och med nya upptäckter och tonvis med källor, går det snart upp för en att Fieys hypotes inte är mer än en 60-tals gimmick som var omodern redan när den kom. Sorgligt nog lever många av oss kvar i denna period och är fortfarande inte övertygade om sin assyriska identitet, än värre är att vissa redan valt att distansiera sig från den. För dessa finns nog inget botemedel. Men för de intresserade och för de som ännu inte riktigt bestämt sig för vad de är, är Ancient and Modern Assyrians en uppvisning i modern metodik för analys av historiska referenser, och för min del äntligen en avslutning på en uttjatad fråga.

För dryga hundringen går det att hitta Ancient and Modern Assyrians: A Scientific Analysis på närmsta bokhandel på Internet, och det törs jag med gott samvete säga att det är en hundring som väl gör gott arbete för sina två nollor.