Prästen Ayoub i S:ta Mariaförsamlingen i Linköping har gått i bräschen för attackerna på Mesopotamien Kulturcenter. Nu avslöjar flera dokument att påståendet om att hans församling är delägare till fastigheten är ett medvetet påhitt.
Prästen Ayoub, vars riktiga namn är Jamil Stefan, leder assyrisk-ortodoxa S:ta Mariaförsamlingen i Linköping. De senaste veckorna har han verbalt attackerat Mesopotamien Kulturcenter i Linköping och deltagit i att olagligen ta sig in på föreningens tomt där hans församling fram till nyligen har hyrt en del av fastigheten för att hålla gudstjänster.
På sin Facebook-sida sprider prästen aktivt påståendet att hans assyrisk-ortodoxa församling har kastats ut från sin kyrka och piskar medvetet upp stämningen mot föreningen och Assyriska riksförbundet. Han har nu vid två tillfällen hållit tal inne på föreningens tomt efter att hans anhängare brutit upp låset till grinden, där han utnyttjar folks känslor och utmålar sig själv och sin församling som offer för en ondsint förening som har slängt ut dem utan några rättvisa skäl.
Hujådå har nu sammanställt en rad dokument som avslöjar att prästen Ayoub driver en desinformationskampanj tillsammans med kyrkostyrelsens ordförande Marin Danho och författaren Fehmi Bargello.
En efterhandskonstruktion
Kyrkogruppen anser att den är delägare till fastigheten i fråga och menar att individer i föreningen har lurat dem. Enligt kyrkogruppens argument samlades pengar in för att köpa en fastighet som skulle fungera både som förening och kyrka. Gruppen hävdar vidare att när fastigheten väl köptes år 2003 så gick ledningen för föreningen bakom ryggen på kyrkogruppen och registrerade lagfarten enbart på föreningen. Kyrkogruppen menar alltså att man har varit godtrogna och litat på föreningen men blivit lurade.
Det som talar emot kyrkogruppens påståenden är alla de protokoll och dokument som finns tillgängliga från år 2003 då föreningen Mesopotamien Kulturcenter bildades och fastigheten köptes. Ingenstans finns minsta antydan om delat ägarskap. Istället är det glasklart från dokumenten i fråga att avsikten var att bilda en förening som skulle ensam köpa fastigheten på Jägarvallen 1.
Det stämmer dock att det fanns en tanke om att fastigheten skulle bli en samlingspunkt och att man skulle erbjuda samtliga assyriska församlingar i Linköping, både ortodoxa och andra, att nyttja lokalerna vid behov, uppger flera personer som var inblandade i föreningen på den tiden för Hujådå.
En församling var dock extra intresserad av lokalerna. Ett år efter att fastigheten hade köpts visade assyrisk-ortodoxa församlingen vid namnet S:t Thomas intresse för att flytta in i byggnaden. Den 4 februari 2004 hade föreningen ett möte med S:t Thomas församlingen för att diskutera frågan, som protokollet nedan från det aktuella mötet visar. Församlingens krav under mötet var att den skulle köpa den del av fastigheten som skulle fungera som kyrka och formulerades på följande sätt i protokollet: ”Nail och styrelsen påpekade att den del av lokalen som skall bli kyrka skall tillhöra S:t Thomas församlingen. En värderingsman skall värdesätta ytan. Ett avtal skall upprättas mellan MKC och S:t Thomas styrelse. Under förutsättning att folket i Lambohov är villiga att stödja och ställa upp bakom förslaget. Allt detta skall diskuteras under ett möte med våra medlemmar. Därefter skall vi samla pengar för att betala till MKC. Det skall vara två styrelser som beslutar i denna lokal (kyrkan och MKC styrelsen.”
Några dagar efter detta möte mellan föreningen och S:t Thomas församlingen höll föreningen ett eget möte där man diskuterade församlingens krav på att få köpa en del av fastigheten av föreningen. I nedanstående protokoll från 2004 står det tydligt att föreningen avvisar S:t Thomas församlingens förslag att bli delägare i byggnaden. Det står uttryckligen: ”MKC:s styrelse har haft ett möte med St Thomas styrelse i dagordningen var det allmän diskussion angående lokalen. De lade fram ett förslag om att en del av lokalen som är avsedd för kyrka ska köpas fri av kyrkan och vara självständig med egen styrelse och ekonomi. MKC:s styrelse ansåg detta omöjligt att genomföra, istället skickar styrelsen ett skriftligt tillägg till protokollet med önskan om samarbete i framtiden.”.
Protokollet visar dels att det fanns en ursprunglig tanke på att upplåta en del av lokalen för assyrisk kyrkoverksamhet samt att detta inte alls byggde på någon överenskommelse om samägande av lokalen, vilket avslöjas tydligt av att S:t Thomas församlingens förslag att köpa en del av fastigheten avvisades av föreningens styrelse. Redan här blir det tydligt att den nuvarande kyrkogruppens påstående om en muntlig överenskommelse om delat ägarskap inte kan stämma. Det blir även klarlagt att den nuvarande kyrkogruppens påstående om att de lurades att donera pengar till köpet av fastigheten år 2003 är rent påhitt. Om församlingen hade investerat pengar i köpet av fastigheten skulle de naturligtvis inte ha erbjudit sig att köpa en del av fastigheten året efter att fastigheten hade köpts.
Utbrytarförsamlingen
År 2006, två år efter att diskussionerna mellan S:t Thomas församlingen och Mesopotamien Kulturcenter inte ledde någonstans, bröt sig en grupp medlemmar ur S:t Thomas församlingen och bildade en ny församling under namnet S:ta Maria församlingen i Linköping, vilket nedanstående dokument visar. Det är denna utbrytarförsamling som idag gör anspråk på att vara delägare till fastigheten och som driver en kampanj mot föreningen.
Gruppen som bröt sig ur S:t Thomas församlingen hade redan i förväg kommit överens med ledningen för Mesopotamien Kulturcenter om att den nya församlingen skulle få hålla sina gudstjänster i föreningens byggnad. Det framkommer bland annat i ett av S:ta Maria församlingens egna protokoll (nedan) där det bland annat står: ”Föreningen MKC ställer sin lokal i övrigt till kyrkans förfogande för allmänna religiösa sammankomster”. Återigen finns inget skrivet om delat ägarskap eller överenskommelser annat än att föreningen frivilligt ställer sin lokal till kyrkans förfogande. Denna välvilja från föreningens sida byggde på att majoriteten av de som var medlemmar i föreningen även var medlemmar i den nybildade S:ta Mariaförsamlingen. Ur föreningsmedlemmarnas synpunkt var det därför aldrig kontroversiellt att hjälpa sin egen kyrkoförsamling på detta sätt.
I ett annat protokoll från föreningens arkiv från år 2005 framkommer att föreningen hade fått en förfrågan om att hyra ut sin lokal för gudstjänster. Medan protokollet inte nämner vilken församling det var som låg bakom denna förfrågan har flera individer som var engagerade i föreningen på den tiden uppgett för Hujådå att förfrågan var från S:ta Mariaförsamlingen som var på väg att bildas. Den blivande församlingen ville nämligen försäkra sig om att få tillgång till lokaler innan den tog steget och bröt sig ur S:t Thomas församlingen.
Med tiden har kyrkogruppen börjat hävda att kyrkan i själva verket är delägare till byggnaden, trots att inget dokument finns som stödjer detta påstående. Det är en efterhandskonstruktion som saknar stöd i alla de protokoll och dokument som finns och som flera personer som var med sedan år 2003 tillbakavisar helt.
Kommunbeslut
Konflikten om byggnaden mellan kyrkogruppen och föreningen har ställts på sin spets i år med anledning av att föreningens tidsbegränsade bygglov har löpt ut och inte längre får förnyas enligt reglerna för bygglov. Byggnaden ingår nämligen i ett industriområde och står intill en väg där transporter av farligt gods sker. Sedan 2005 har föreningen fått ett tidsbestämt bygglov av kommunen om att bedriva föreningsverksamhet i fastigheten men i år tog detta specialtillstånd slut utan möjlighet till förlängning. I ett försök att få fortsätta sin verksamhet i lokalerna ansökte föreningens styrelse om permanent bygglov för att komma runt bestämmelserna, vilket även det avslogs av kommunen. Därmed har föreningens tillstånd att bedriva verksamhet i lokalerna upphört den 10 juni i år. Enligt kommunens beslut får alltså folk inte samlas i lokalerna. Detta har föreningen kommunicerat både till kyrkan och sina egna medlemmar.
Kyrkogruppen med prästen Ayoub, Marin Danho och Fehmi Bargello har dock medvetet spridit lögner till församlingsmedlemmarna i Linköping om att det inte finns ett sådant beslut av kommunen och att föreningen ljuger om kommunens beslut. Gruppen framför denna lögn trots att det är allmänt känt att kommunens beslut och handlingar är offentliga handlingar och att var och en kan ringa till kommunen och begära ut beslutet i fråga. Trions syfte är att hela tiden skapa förvirring och misstro gentemot föreningen genom att utnyttja det faktum att många ur kyrkogruppen är äldre, kan dålig svenska och inte förstår turerna i samhället.
Medveten vilseledning
När Assyria TV ringde upp prästen Ayoub nyligen angående frågan avböjde han att kommentera och sa att han som präst inte har med frågan att göra. Samtidigt har han på sin Facebook-sida medvetet drivit på lögnen och piskat upp stämningen bland vanliga assyrier i Linköping och runtom i världen som har vilseletts att tro att föreningen slänger ut kyrkan från dess egen byggnad. I ett av sina tal utanför fastigheten jämför han det hela med ett övergrepp värre än Islamiska statens och frågar retoriskt ”Vem anser sig ha makten att stänga en kyrka, inte ens ISIS har gått så långt!” innan han uppmanar sina anhängare till att agera.
Fader Ayoub har tillsammans med S:ta Mariaförsamlingens ordförande Marin Danho och författaren Fehmi Bargello olagligen tagit sig in på föreningens tomt och hållit gudstjänst och tal framför föreningens port. Gruppen har medvetet lagt ut videoklipp från dessa samlingar på Facebook för att uppvigla och bilda opinion för kyrkan. Tusentals personer har sett klippen och hundratals har kommenterat och uttryckt sympati med församlingen, utan att förstå att deras känslor utnyttjas cyniskt av prästen och församlingsledningen.
Trots ett flertal inbjudningar till Marin Danho, prästen Ayoub och Fehmi Bargello att svara på Assyria TV:s frågor har samtliga konsekvent avböjt. Istället har de valt att hålla tal utanför föreningens port, skriva på Facebook och driva sina påståenden i sammanhang där de inte riskerar att få kritiska frågor.
Inget svar
Assyriska riksförbundet blev tidigt involverat i frågan och ställde i ett brev en uppmaning till kyrkostyrelsen om att presentera de dokument som stödjer dess påstående att det finns en överenskommelse om att församlingen är delägare till fastigheten. Förbundet skrev i slutet på brevet: ”Om ni har handlingar och andra fakta som ni tror kan övertyga oss om riktigheten i era argument, önskar vi erhålla kopior på dessa omgående för att utvärdera frågan på nytt. Vi är måna om att allt ska vara rätt. I händelse av att vi trots eventuellt utbyte av ytterligare information fortsatt anser att era krav är ogrundade, hänvisar vi er till att inleda en rättsprocess för att få saken prövad i domstol.”
I sitt svar på riksförbundets brev svarade församlingens ordförande Marin Danho i februari i år först att församlingen inte har bevis för sitt påstående, men hon motsade sig själv i slutet av brevet och hävdade att församlingen har dokument som bevisar att deras påstående stämmer och att de snart ska skicka in dessa dokument. ”Vi är igång för att försöka ta fram fakta och dokument som kan övertyga er”. Trots att snart ett halvår har passerat har Marin Danho och församlingen inte presenterat ett enda dokument.
Dubbla lojaliteter
Kyrkogruppen har hela tiden sett till att dess anhängare blir medlemmar i föreningen. De har varit välmedvetna om att för att lyckas lägga beslag på en del av fastigheten behöver de ha en majoritet av rösterna under föreningens årsmöten. Ett betydande antal medlemmar i föreningen har alltså endast gått med i den enbart för att utnyttja medlemskapet och rösträtten det ger för att hjälpa sin kyrkoförsamling att en dag i praktiken stjäla en del av fastigheten som är värderad till runt tio miljoner kronor.
I samband med att konflikten ställdes på sin spets i år i och med kommunens beslut, blev det uppenbart för föreningens ledning och Assyriska riksförbundets ledning att många medlemmar i föreningen hade dubbla lojaliteter och hade gått med enbart för att driva kyrkans agenda. Förbundet agerade resolut och uteslöt samtliga personer som satt i församlingens ledning efter att dessa i ett mejl till föreningen hade tagit steget att för första gången i skrift göra anspråk på fastigheten.
Stöld i Jesu namn
Det står alltmer klart att kyrkogruppen saknar minsta bevis för sitt påstående om att vara delägare till byggnaden och att de fabricerar rena lögner. Det fanns aldrig någon överenskommelse om att samäga fastigheten med någon församling. Ingen församling investerade pengar i köpet av fastigheten. S:ta Maria församlingens anspråk på fastigheten har kommit som en överraskning för föreningen. Församlingen har inte tidigare kommit med sådana anspråk och hade fram till i fjol betalat en årlig hyra till föreningen.
Dokumenten visar att föreningen alltid har varit välvillig till att upplåta en del av sina lokaler till kyrkoverksamhet men att man inte var beredda att sälja någon del till den ursprungliga församlingen S:t Thomas när denna kom med förslaget. Två år därefter tillät föreningen den nya församlingen S:ta Maria att bedriva kyrkoverksamhet i lokalerna, dock utan att ge avkall på sin äganderätt. Den välvilja som föreningen visade sin församling har dock kommit att bli en bitter erfarenhet idag.
Församlingens ledning tycks vara medveten om sina egna lögner och har därför valt att inte gå till domstol för att driva sitt anspråk, förvissade om att de kommer att förlora. Istället har de valt en strategi där de ska utnyttja folks naturliga känslor för kyrkan och medvetet utmåla sig själva till oskyldiga offer för en illvillig förening. Målet tycks vara att piska upp stämningen och tvinga föreningen till att ge upp genom trakasserier, mobbning och rena hot.
Föreningens ordförande Elivin Ruya har fått ta emot en rad hotfulla meddelanden och blivit kallad för både det ena och det andra av personer ur kyrkogruppen. Hon vägrar dock att låta hot och trakasserier vinna över sanningen och säger så här: ”En församling som bildades och registrerades först 2006 hävdar idag att den är delägare till en fastighet som köptes redan 2003 av föreningen. Det är absurt. Den här gruppen kallar sig för kristna men frågan är om Jungfru Maria och Jesus godkänner att de utnyttjas på detta sätt. Det här är inget annat än ett försök till stöld och brott i Jesu namn”.
Relaterade artiklar
